Vi har väntat länge, men nu är den här, efterlängtad och hoppingivande: VÅREN.
Den brukar betyda nytändning och ökad tro på att det kommer att gå som man hoppats. Om det blir så får framtiden utvisa….
Vilka förhoppningar har vi då i förbundet och hur har det gått hittills för att vi ska nå dit vi planerat?
Under det senaste året och den senaste månaden har vi sett vissa tecken på att vi ändå börjar få gehör för vår grundtanke – att reglerna för den verksamhet vi finns mitt i behöver ändras från grunden.
Vi var inbjudna till Stockholm och de länsstyrelser (7 stycken) som har regeringens uppdrag att få i gång arbetet med att ändra det uråldriga regelverket som styr hela vår verksamhet.
Det var ett bra och konstruktivt möte där vi i RGMF var först att föredra vår uppfattning. De punkter vi betonad var att det blir allt viktigare att beslutsfattare, media och allmänhet får veta vad vi sysslar med, hur stor verksamheten är, vad vi åstadkommer, och hur många som behöver vårt stöd. Om detta inte tydliggörs kommer vår arbete aldrig att få det gehör det måste ha hos dem som tar besluten om resurser och annat som är viktigt.
De punkter vi tog upp som särskilt viktiga för att komma framåt är utbildningen av både ställföreträdare och överförmyndare, särskilt när kommunen bara har en ensam överförmyndare, vars kompetens inom ansvarsområdet är mycket begränsad.
Vi förde också fram arvodessystemet, där väntetiden på arvodet är alltför lång och det perspektivet att arvodet bör fastställas inte bara utifrån prisbasbelopp, utan att även löneutvecklingen i samhället ska vägas in.
Den kraftiga sänkningen av arvodena för uppdrag med ensamkommande barn påpekade vi med frågan om hur man ska klara rekryteringen när ersättningen sänks. Något svar på den frågan fick vi inte, men vi kommer att ta upp den igen.
De organisationer som framförde sina synpunkter efter oss höll med om vår syn på förhållandena och det är ju bra att vi är många som drar åt samma håll.
För mig var detta mitt sista ärende som ordförande i RGMF och den 29/4 är det årsmöte där jag, Arne Johannesson och Bengt Martinsson lämnar styrelsen. Det finns också ett förslag om att utöka styrelsen med två personer, vilket behövs eftersom det finns mycket att göra för styrelsen så länge vi inte har något kansli.
Att kunna inrätta ett kansli tycker jag är den fråga som har den högsta prioriteten just nu.
Samverkan med andra organisationer inom vårt område blir framöver allt viktigare liksom att öka vårt inflytande på lagstiftare och beslutsfattare, både lokalt och på riksnivå.
Med det vill jag säga tack för de här åren med RGMF, där engagemanget hos medlemmarna varit en glädje för mig.
Hälsningar till er alla
Kjell Jönsson